Under helgen arrangerade jag en kurs i samarbete med Åsa Jakobsson som flög upp till Värmland från Skåne. Åsa höll i teori och praktik under två dagar med deltagare från olika håll, och med olika erfarenheter. Själv gick jag med som åhörare, vilket är ett fantastiskt bra sätt att ha tid att verkligen ta in allt instruktören säger, och samtidigt få se många olika hundar och förare få tackla lite olika saker. Den gemensamma nämnaren var att alla, både åhörare och deltagare med hund, ville försöka hitta nya sätt att jobba med hundars lugn och fokus.

Som klickertränare är det väldigt enkelt att få fart på sin hund. Vi jobbar med belöningar, och ofta går det hett till när vi har roligt tillsammans. Och kanske glöms biten av lugn och avslappning bort ibland? Kanske är den inte lika rolig att träna?

Hur som helst så behövs den. Och efter denna helg är vi nog många som fått en hel del nya idéer och tankar kring hur vi kan lägga upp träningen för att hitta en balans mellan aktivitet och avslappning.

Om du får chansen att gå kurs för Åsa, bara gör’t. Det är värt varje minut.

Fler som bloggat om kursen:
Vattenhunden: Kurs med Åsa Jakobsson

Jag ber mina hundar gå och lägga sig i vardagen, flera gånger per dag, och jag vill absolut inte att platsliggningen ska kännas som ett sådant ”gå och lägg dig”. Jag vill hellre att hunden vet vilken uppgift den har och att den koncentrerar sig på denna uppgift genom hela platsliggningen. Att trycka hakan mot marken är ett tydligt alternativ. Tycker jag.

Om hunden har förståelse för exakt vad vi vill att den ska göra, blir det också enklare att träna störningar. Det blir som en lek – håll din position, vad som än händer, annars går du miste om belöningen!

Att träna störningar i olika stadgepositioner är roligt! Det går att hitta på hur mycket bus som helst för att utmana och försöka lura hunden att bryta sin position. En hund som är riktigt duktig på det här kan man nästan höra tankarna på: Nähä du, mig lurar du inte!

Zaphod är inte jätteduktig på det här. Och något annat som han inte heller är särskilt duktig på, är att orka släppa belöningen med tanken – eller åtminstone se ut som om han släpper den, medan han koncentrerar sig på uppgiften. Detta blev väldigt uppenbart för mig när vi påbörjade platsliggningsträningen, och därmed har vi en ny sak liggande högt på priolistan.  Helt enkelt träning på att kunna släppa belöningen ur skallen. Mitt krieterie är – ser du ut som du inte tänker på belöningen, så får du den. Det här är då givetvis också en form av störningsträning och en jätteviktig grundkunskap för hunden – tänker lite såhär – om inte hunden kan släppa leksaken med tanken, hur ska den då kunna släppa ännu svårare störningar på tävling?

Här kommer en liten film från den tidiga träningen av plats, kombinerat med träning av att låta bli att tänka för mycket på belöning:

Läs mer och anmäl här

Idag körde vi ändå lite ruta för att jag ville testa några sista saker innan vi börjar grotta in oss mer intensivt i andra moment. Jag är väldigt nöjd med hur han utvecklats under perioden av kampanjträning på rutan, och såhär såg det ut idag:

Att han tycker rutan är kul fick jag också tydligt bevis på idag, då han när vi gick till bilen, smet ifrån mig när jag öppnade gallerdörren, stack raka vägen ut tillbaka på planen, ställde sig i rutan och tittade på mig med en blick som sa att ”Det är faktiskt det här vi gör nu matte. Inte sitta i bilen och ha tråkig paus!” :)

Som jag skriver i slutet av filmen så vill jag få honom än mer säker på sin egen placering i rutan, och stadga efter ställandet, men detaljträning på detta får vänta.

Nu är det hög tid att börja ta tag i fotgåendet, platsliggning och störningsträning. Vi har hittills inte varit särskilt tävlingsmässiga i vår träning så till vida att vi oftast tränar ensamma eller med träningsgänget. Vi har egentligen aldrig någon kommendering och vi har heller inte kedjat några moment. (Jag hör ju själv hur lång väg vi faktiskt har kvar!).

När det gäller fotgåendet så har vi börjat med mer fokus på position (vi tränar förstås inte bara ruta hela dagarna, utan hinner annat också).

Precis som med Pejla har jag haft Zaphod aningen för långt fram, men nöter nu på en hel del för att få honom att förstå exakt vart han ska vara. Det går framåt och vi fortsätter nöta på.

När det gäller platsliggningen så har jag (nästan) bestämt mig för att jag vill ha hakan i backen som fokusbeteende. Jag tycker att det är både snyggt, och tror att det kan hjälpa honom att hålla fokus på uppgiften på ett bra sätt. Sonen har hjälpt mig att agera störning idag – han har hoppat över Zaphod, petat på honom, busat med hans svans, kastat godis på och runt honom, sprungit runt, gjort konstiga ljud och rörelser. Ibland blir det för svårt, men jag ser väldigt snabbt framsteg och tror att just störningsträningen kommer att gå ganska enkelt med honom. Iallafall den typen av störningar.

Vi hade även Pejla med som fick ligga väldigt nära och äta godis medan Zaphod skulle hålla sin position.

Jag tycker verkligen att sådan här störningsträning är rolig! Man riktigt ser på hunden som tränas att ”Nä du! Mig lurar du inte!”. Men så när han ändå luras ibland ser man nästan ett ”jävla skit, nu fick ni mig iallafall” i ögonen :)

Igår fick vi också till bra platsliggningsträning ihop med Louise och Anna med sina Sveor, så det känns som om vi är på g i momentet.

Visst är det härligt när lydnadsinspirationen kommer tillbaka efter uppehåll?

Jag har inspirerats av framför allt Maria Brandel (fd Hagström) i hur jag försöker lära Zaphod momentet. Med Pejla använde jag en target i rutan, men med Zaphod har det hela mer utgått från shejping, utan hjälpmedel.

Inlärningen består av flera delar, varav en del är att lära in förkunskapen att hunden ska kunna springa rakt ut från mig och hålla kursen rakt fram tills belöningssignal och belöning kommer. Det här var ganska klurigt att få till, men jag började med det redan när Zaphod var riktigt liten, så när jag väl skulle plocka fram övningen igen, gick det ändå ganska snabbt för honom att komma ihåg den.

I början handlade det förstås om små, små steg. Jag klickade och belönade med kastad belöning över hans huvud, och inledningsvis behövdes bara något steg, eller en antydan till rörelse framåt. Successivt har detta sedan byggts på så att sträckan han ska springa blivit längre och längre.

Här syns det dock tydligt att Zaphod springer först snabbt, sedan saktar han av och liksom studsar fram. Helt klart i väntan på att få sin belöningssignal/belöning. Jag har därför jobbat en del extra efter det här med att förstärka springande så som jag vill att det ska se ut, jag har också varvat med vart belöningen kommer, ibland som tidigare över hans huvud, men ibland också från mig. Några få gånger har jag också gömt en grej i själva rutan, utan att han vet det, och överraskat honom genom ett varsågod att leta efter grejen.

Jag har också resonerat som så, att när han blir mer medveten om själva konerna, och börjar få förståelse för att det just inom dessa som det roliga händer, så kommer han att bli mer målmedveten. Ska också testa (imorgon faktiskt) att ta en träningskompis till hjälp, som ska få belöna från lite andra håll än vad han är van.

I kombination med detta tränar vi rutan på väldigt nära håll, och förstärker att han går in i rutan, och fortsätter att röra sig där inne. Detta för att han ska bli medveten om ramarna så att säga, och för att lära honom att när han kommer fram till rutan, ska han in i den, och väl inne i den vara uppmärksam på signaler från mig, men inte röra sig ur den eller stanna på eget bevåg. Svåra grejer detta, men det går framåt!

Här är en film på hur det såg ut när jag plockade in konerna första gången efter att ha tränat enbart rakt-ut-i-ingenting:

Och som ni ser är han ganska fortfarande ganska studsig här.

Men på senare tid börjar målmedvetenheten bli lite tydligare. Vissa repetitioner på följande film har fortfarande lite studs och osäkerhet i sig, men vissa andra börjar se riktigt fina ut. Vi har en bit kvar, men jag känner att vi gör framsteg hela tiden och tänker därmed fortsätta träna på samma spår.

Vi har som sig bör pratat mycket om belöningar, men också praktiskt testat att belöna hundarna på olika sätt, och studerat hur hundarna reagerar på olika sätt beroende på vad de blir belönade med, och kanske framför allt, beroende på hur de blir belönade.

Det här är något som jag själv lärt mig successivt. I början, när jag var ny på klicker- och belöningsträning, och bara hade Pejla, så var jag ganska dålig på att variera hur jag belönade. Väldigt dålig faktiskt. Min belöning bestod i princip alltid av en godbit serverad rakt i munnen på henne. Och grejen var att det funkade väldigt bra, på henne. Hon skulle kunna gå genom eld för en makaron, så klick + tråkigt serverad godbit kunde få henne hur het som helst.

Under min första sommar med Pejla gick jag ett lydnadsläger hos Klickerklok, där man under första kursdagen, faktiskt första träningspasset, ville se hur jag lekte med min hund. Hm, ja… leker, det gör vi väl… fast inte så jättemycket faktiskt. Jag vet inte… vad vill ni att jag ska göra?!

Jag minns hur fånig jag kände mig att stå inför en grupp på 12 elevekipage som alla hade många års erfarenhet av hundträning, två instruktörer jag såg upp till, med ett gosedjur i högsta hugg, och en Pejla som var helt fokuserad på korvbitarna jag hade i fickan.

Jag minns att jag tänkte att jag aldrig kommer få henne att vilja leka med mig, det kommer inte att gå! Men vi provade. Jag sprang ifrån henne med gosedjuret flängandes i handen, och hon satte efter och grep tag i det. Så visst lekte vi, det var bara att det hela kändes väldigt ovant och väldigt märkligt för mig.

Idag gjorde jag exakt samma, precis lika jobbiga övning med mina kursdeltagare. Inte för att hämnas, det lovar jag :) Utan för att jag numer förstår vitsen med det hela. Det jag och deltagarna hjälptes åt att titta efter hos varje hund och förare, var hur hunden tog emot leken, om den reagerade med engagemang, om den verkade föredra kamplek, jaga efter en kastad leksak, eller något annat. Och vi gjorde samma sak med godbitar. Blev det någon skillnad på hundens engagemang och aktivitetsnivå när vi bytte från godbit serverad direkt i munnen till godbit som hunden fick jaga efter i förarens hand? Eller godbit som den fick hoppa upp och fånga i luften? Eller leta efter på marken?

Jag upplevde att det hos de flesta deltagarna gick upp ett litet ljus under de här övningarna, när de faktiskt såg att alla hundarna bjöd på betydligt mer fokuserad kontakt och engagemang när de fick jaga godbiten istället för att få den serverad direkt i munnen. Och det här var precis min poäng – titta på hunden, se hur den reagerar på olika belöningssätt, och lär dig av det.

En stor anledning till att leka med sin hund är också att ni lär känna varandra. Pejla lärde mig att leka snällt, att inte kräva något av henne alls. Jag lärde mig att stärka henne, låta henne vinna, jaga och bära. Och att springa och hämta! Det gillade hon. Det tog tid för mig att förstå hur hon ville ha det, men det gjorde inget. För under den där tiden lärde jag verkligen känna henne. Under leken hände saker som gjorde att jag förstod henne bättre.

När Zaphod kom in i bilden var det mer naturligt för mig att leka med hundar, och jag blev inte orolig när han morrade under kamplek – något som jag hade funderat väldigt mycket över när Pejla var liten och jag var oerfaren – fick hon göra så?

Zaphod är också mer leksugen av naturen, och här har det handlat mer om att hitta sätt som gör att han vill leka med mig, och inte på egen hand. Men också med honom är det så att jag lärt känna honom bättre under vår lek. Och jag har upptäckt helt nya sätt att leka – han har visat mig att såhär, såhär är det jättekul att leka! Och tack vare det har jag kunnat hitta superbelöningar att använda under träningen.

Läxa till nästa vecka för deltagarna, och för alla andra också för den delen ;) är att leka med sin hund. Både som belöning, men också att leka för lekandets skull. Med Pejla fick jag själv kämpa rätt hårt för att få igång någon typ av lek. Jag är helt och hållet säker på att det största problemet då låg hos mig själv – jag visste helt enkelt inte hur man lekte. Och så kan det ju vara, och måste väl också få vara. Att leka är inte självklart för en vuxen människa alla gånger. Och att leka med en hund är kanske ännu mindre självklart när man är nybörjare. Men om man testar hemma, själv med hunden på sin egen kammare, så kan man bli bättre, och man kan utveckla en helt egen känsla för att leka med sin hund. Och när du lyckas med det, så lovar jag att du också kommer att hitta en speciell kontakt och ett riktigt fint och roligt samarbete på köpet. Och det är ju precis just det, som faktiskt all hundträning bygger på.

Efter några repetitioner slappnade han av helt, och tappade snart intresset för krattorna när dottern inte ville träna längre. Jag tror hela proceduren från att han var het och jobbig, tills att han släppte ”fixeringen”, tog max fem minuter. Det kallar jag effektiv träning.

Den svarta damen i gänget däremot, skulle förstås aldrig komma på tanken att fara runt med krattor:

Onsdagar betyder som vanligt kurs på klubben. Både på förmiddagen och kvällen för den delen – på morgonen håller jag en kurs, på kvällen går jag en. Men till saken.

Till min egen onsdagsgrupp kommer här en ny blogg med en del av det vi gjort under förmiddagen.

Vi pratar en hel del om träningsupplägg på kursen just nu. Deltagarna har fått börja planera sina träningspass så smått, och idag pratade vi om en inlärningsväg. Hur kan vi göra från att hunden står på ruta noll, fram tills den kan det nya beteendet på kommando?

Förra veckan pratade vi om att det är viktigt att skaffa sig en målbild, så att man vet vad det är man försöker uppnå för färdigt resultat – när beteendet är klart. Men det är lika viktigt att försöka skaffa sig små målbilder för varje enskilt träningspass. Exakt vad är det jag ska titta efter och belöna? Bestäm det innan du startar träningen.

Vi kan ta ”sitt” som exempel. Ska du träna sitt, rikta in dig på att titta efter just detta. Och se till att belöna när hunden gör just detta.

Alla hundar kan sitta, så det är ju egentligen ingenting vi behöver lära dem. De kan det redan från det att de är pyttesmå. Så när vi säger att vi ska lära hunden ”sitt”, så menar vi förstås att vi ska lära den att sätta sig på vårt kommando (och möjligen också att sitta kvar, men en sak i taget).

Vi vill alltså i slutändan att hunden ska koppla samman ordet ”sitt”, med att sätta sig – det handlar alltså om något den ska göra – ett beteende den ska utföra (så ett tydligare och mer logiskt kommando för föraren, vore kanske att säga ”sätt dig”, för det är ju precis det vi vill att hunden gör. För hunden är det dock oväsentligt vad vi kallar det för.).

För att få hunden att koppla ordet ”sitt” till att sätta sig, behöver vi först få hunden att sätta sig innan den kan det på kommando. Alltså, vi behöver få fram beteendet ”att sätta sig”, så att vi kan förstärka det och lära hunden att just det beteendet är någonting bra. När hunden förstått det, att det är bra att sätta sig, och bjuder på det glatt, är det dags att peta in sitt kommando. Ungefär såhär:

1. Hunden sätter sig frivilligt, och vi belönar upprepade gånger tills hunden utför beteendet om och om igen med glad attityd. När hunden gör detta, går vi vidare.

2a. Vi säger vårt kommando samtidigt som hunden sätter sig frivilligt (detta steg kan man hoppa över om man vill eftersom det ofta går bra att hoppa direkt till):

2b. Vi säger vårt kommando precis innan hunden sätter sig frivilligt, så att signalen kommer före beteendet. Vi fortsätter förstås att belöna när hundens rumpa slår i golvet!

3. Vi börjar utmana hunden och väntar med att säga kommandot lite längre tid. Om hunden under denna väntan sätter sig frivilligt (vilket de förmodligen gör i början) belönar vi inte. Nu ska vi enbart belöna hunden när den sätter sig efter vår signal. (I det här läget kan det med en del hundar vara värt att belöna att de är passiva och väntar på kommandot. Andra hundar är mer väntande naturligt, och behöver inte belönas för passiviteten. Man kan också se till att öka tiden innan kommandot kommer successivt, så att hunden lär sig att vänta längre och längre tid innan kommandot kommer).

Det finns mer att diskutera och säga om detta med att sätta signal på ett beteende, men det får räcka för nu!

Men en viktig sak vill jag ändå tillägga. Under träningen, både under den frivilliga delen, och delen där du tränar kommando, är det bra om du börjar lägga in störningar och försvårar träningen så fort hunden blivit duktig på en del. Kan den sitt på kommando i köket när du står rakt framför den, testa att röra dig runtomkring, variera hur du står, lägg godbitar eller leksaker på golvet, be någon komma in och störa er, byt miljö osv osv. Hundar är väldigt duktiga på att lära sig en specifik situation, och vill vi att hunden ska bli riktigt säker på ”sitt” i alla lägen, behöver den förstås tränas i det.

Men hur får vi fram beteendet innan hunden kan det på kommando?

Användande av hjälper
Ja, här finns det många olika varianter att välja mellan. När jag håller kurs är det vanligt att deltagarna lockar sina hundar med godis för att få dem ner i sitt eller ligg, och att locka hunden är ett sätt att få fram ett beteende. Viktigt om du vill använda en hjälp är att du har en plan för hur du väldigt snart kan jobba bort hjälpen. Det är oerhört lätt att bli beroende av den – t.ex. att hunden bara förstår ”ligg” när du drar handen ner mot marken. Det gör förstås ingenting om du tycker att det är ok att ha det så, men vill du att hunden ska kunna lägga sig på enbart ditt muntliga kommando – se till att hjälpen försvinner snabbt.

Mina deltagare har börjat lära sina hundar tasstarget på musmatta. Och en target är en hjälp som vi kan ha stor nytta av i olika sammanhang. Samma sak gäller alltså här – om du vill använda en target vid inlärningen, men inte vill ha targeten kvar i det slutliga resultatet – se till att ha en plan för hur du jobbar bort den.

Att visa hunden fysiskt vad den ska göra
En del lär sin hund att sätta sig genom att klämma den på rumpan. Problemet är att hunden för det mesta trycker emot när man trycker på den. Risken finns också att det blir obehagligt för hunden om man behöver trycka hårdare och liksom ta i. Så för mig känns inte det här som någon effektiv inlärningsmetod.

Shejping och att fånga beteenden
Detta är det sätt som jag själv väljer fler än 9 gånger av 10. Jag fick frågan idag när jag visade targetinlärning varför jag inte hjälpte hunden genom att visa vad den skulle göra och mitt svar blev ungefär såhär:

Jag vill att hunden ska bli medveten om vad den gör. Jag vill inte lära den att följa en godbit, utan att den själv ska få lista ut vad det är den ska göra. Det kan ta lite tid att shejpa såhär, men det kan ta minst lika lång tid att jobba bort en godishjälp. Och när hunden blir shejpingvan, så går det snabbare och snabbare för den att testa olika saker för att hitta rätt.

En hund som fått lista ut själv vad det är den ska göra, blir också väldigt medveten om exakt vad den gör. Och när hunden förstår, när den kan beteendet, kan vi lägga signal på ett beteende som är helt rätt. Om vi säger ”sitt” som i beskrivningen längre upp, blir det rätt varje gång. Vi säger ”sitt” och det betyder ”att sätta sig”.

Om vi t.ex. har en godbit med och lockar ner hunden i sitt, medan vi säger ”sitt” – vad exakt lär vi hunden att ”sitt” betyder då? Att följa en godbit?

Observera, jag säger inte att det är fel att locka hunden med en godbit. Det enda jag säger är att jag personligen föredrar att få fram frivilliga beteenden i de allra, allra flesta fall, eftersom jag tycker att hundarna får en så väldigt bra förståelse för exakt vad det är de gör. Och när de förstår exakt vad det är de gör, kan jag ”döpa” detta beteende, och kommandot blir solklart för hunden – det blir liksom ingen tvekan om vad det betyder.

Det här är repetition för många av mina bloggläsare, men vad gör man inte för sina kursdeltagare! Lycka till med träningen i veckan, och träna flitigt på era läxor ;)

Belöningsträning är både rolig och väldigt effektiv – både för förare och hund. Du kan använda kunskaperna för att lära hunden både vardagslydnad, trix eller moment för tävling.

Kursen kostar 1200 kr för plats med hund, och det finns en plats kvar. Hör av dig till mig om du är intresserad, lina@hundtranaren.se.

Mer information om kursen finns här.

Tillägg 7/10: Kursen är nu full, men hör av dig med en intresseanmäan om du är intresserad inför nästa kursstart!

Här är en liten filmsnutt från sista leken och skotten (tack Louise för filmhjälp!). Nedanför finns moment för moment, där jag fetmarkerat Zaphods resultat och skrivit någon kommentar.

1a. KONTAKT Hälsning
1. Avvisar kontakt – morrning och/eller bitförsök.
2. Undviker kontakt – skyggar och drar sig undan.
3. Accepterar kontakt – helt oengagerad, men drar sig inte undan.
4. Tar kontakt själv eller när föraren tar kontakt. Balanserad.
5. Intensivt kontaktbeteende mot testledaren, kan hoppa och gnälla.

1b. KONTAKT Samarbete
1. Följer ej med trots upprepade försök att locka.
2. Följer med motvilligt. Strävar mot föraren eller stretar åt annat håll.
3. Följer med hela sträckan, neutral.
Här gick han mest och nosade på marken.
4. Följer med villigt. Engagerar sig.
5. Följer med villigt. Visar intensivt intresse mot testledaren, hoppar, gnäller.

1c. KONTAKT Hantering
1. Avvisar. Morrar och/eller bitförsök.
2. Undviker, drar sig undan, söker stöd hos föraren.
Han slank undan från henne, men när hon tog honom i kort koppel så att han inte hade möjlighet att gå undan, accepterade han att hon kände igenom honom.
3. Accepterar. Är neutral.
4. Accepterar. Svarar med kontaktbeteende.
5. Accepterar. Intensivt kontaktbeteende mot testledaren, hoppar, gnäller.

2a. LEK 1 Leklust
1. Leker ej.
2. Leker ej men visar intresse.
3. Leker – startar långsamt men blir aktiv.
4. Leker aktivt, startar snabbt.
5. Leker mycket aktivt, startar mycket snabbt.

2b. LEK 1 Gripande
1. Griper ej.
2. Griper ej, nosar på föremålet.
3. Griper försiktigt eller nyper i föremålet.
4. Griper direkt med hela munnen.
5. Griper direkt, hugger föremålet.

2c. LEK 1 Dragkamp
1. Biter ej.
Här är jag helt säker på att han väntade på en varsågodsignal. Det hon gjorde med leksaken liknade ganska mycket ett aktivt omvänt lockande…
2. Biter försiktigt, släpper, håller, drar ej emot.
3. Biter – drar emot, släpper, tar om.
4. Griper direkt med hela munnen, drar emot tills testledaren släpper.
5. Griper direkt med hela munnen, rycker, drar emot tills testledaren släpper.

3a. JAKT Förföljande
1. Startar ej.
2. Startar men avbryter.
3. Startar eller springer långsamt. Kan öka farten. Fullföljer.
Första vändan. Han stannade efter några steg och tittade på mig. Fortsatte när jag sa varsågod.
4. Startar med hög fart, målinriktad – bromsar in vid bytet.
Andra vändan. Jag sa här varsågod samtidigt som jag släppte kopplet.
5. Startar direkt med hög fart. Springer förbi bytet. Kan vända.

3b. JAKT Gripande
1. Nonchalerar bytet/springer ej fram.
2. Griper ej, nosar på föremålet.
Första vändan. Han hade också fullt upp med att nosa av hjulen på banan innan han kom fram till föremålet.
3. Griper tveksamt eller med tidsfördröjning.
4. Griper direkt, släpper.
Andra vändan.
5. Griper direkt. Behåller bytet i minst 3 sek.

4. AKTIVITET
1. Är ouppmärksam, ointresserad, inaktiv.
2. Är uppmärksam och lugn – står, sitter eller ligger.
3. Är uppmärksam och i huvudsak lugn. Enstaka aktivitetshöjningar.
4. Är uppmärksam, något orolig. Vandrar runt efter hand.
5. Är orolig. Växlar snabbt aktiviteter.
Zaphod hittade en grästuva som tydligen var väldigt god. Han tuggade gräs i tre minuter…

5a. AVST.LEK Intresse
1. Engageras ej av figuranten. Ointresserad.
2. Kontroll, avbrott förekommer.
3. Intresserad, följer figuranten utan avbrott.
4. Intresserad, vill iväg. Enstaka startförsök.
5. Mycket intresserad. Vill iväg. Upprepade startförsök.

5b. AVST.LEK Hot/agg.
1. Inga skall eller morrningar.
2. Enstaka skall och/eller morrningar under momentets första del.
3. Enstaka skall och/eller morrningar under momentets första och andra del.
4. Visar hotbeteenden, skall och morrningar under momentets första del.
5. Visar hotbeteenden, skall och morrningar under momentets första och andra del.

5c. AVST.LEK Nyfikenhet
1. Går ej fram till figuranten utan hjälp. Ointresserad.
2. Går fram när figuranten pratar och bollar med föremålet.
3. Går fram till den dolda men talande figuranten.
4. Går fram till figuranten med låg kroppsställning och/eller tidsfördröjning.
5. Går fram direkt till figuranten utan hjälp.

5d. AVST.LEK Leklust
1. Visar inget intresse.
2. Leker ej men visar intresse.
3. Leker, griper försiktigt, släpper, drar ej emot.
4. Griper direkt. Kan släppa och ta om. Drar emot.
5. Griper direkt med hela munnen. Drar emot, släpper ej.

5e. AVST.LEK Samarbete
1. Visar inget intresse
2. Blir aktiv men avbryter.
3. Är aktiv med figuranten när denne är aktiv.
4. Är aktiv med figuranten, intresse även mot passiv figurant.
5. Uppmanar passiv figurant till fortsatt lek.

6a. ÖVERASKN. Rädsla
1. Stannar, kort stopp.
2. Hukar sig och stannar.
3. Gör undanmanöver utan att vända bort blicken.
4. Flyr högst 5 meter.
5. Flyr mer än 5 meter.

6b. ÖVERASKN. Hot/agg.
1. Visar inga hotbeteenden.
2. Visar enstaka hotbeteenden.
3. Visar flera hotbeteenden under längre tid.
4. Visar flera hotbeteenden och någon attack.
5. Visar hotbetenden och attacker som kan avslutas med bett.

6c. ÖVERASKN. Nyfikenhet
1. Går fram när föraren lägger ned overallen/går inte fram.
2. Går fram när föraren sitter på huk och talar till overallen – lockar på hunden.
3. Går fram till overallen när föraren står bredvid.
4. Går fram till overallen när föraren gått halva avståndet.
5. Går fram till overallen utan hjälp.

6d. ÖVERASKN. Kvarstående rädsla
1. Ingen tempoförändring eller undanmanöver.
2. Liten båge, eller liten tempoväxling, eller tittar bort vid någon av passagerna.
3. Båge eller tempoväxling vid första passagen. Minskat utslag vid andra passagen.
4. Båge eller tempoväxling vid minst två passager utan minskad intensitet mellan tillfällena.
5. Visar stort mått av rädsla eller ökad rädsla efter samtliga passager.

6e. ÖVERASKN. Kvarstående intresse
1. Inget intresse för overallen.
2. Stannar upp. Luktar/tittar på overallen vid ett tillfälle.
3. Stannar upp. Luktar/tittar på overallen vid minst två tillfällen.
4. Biter i/lek mot overallen. Intresset minskar efter hand.
5. Biter i/leker med overallen vid två eller fler passager.

7a. LJUDKÄNSL. Rädsla
1. Stannar. Kort stopp.
2. Hukar sig och stannar.
3. Gör undanmanöver utan att vända bort blicken.
4. Flyr högst 5 meter.
5. Flyr mer än 5 meter.

7b. LJUDKÄNSL. Nyfikenhet
1. Går inte fram.
2. Går fram när föraren sitter på huk och talar till skramlet – lockar på hunden.
3. Går fram till skramlet när föraren står bredvid.
4. Går fram till skramlet när föraren gått halva avståndet.
5. Går fram till skramlet utan hjälp.

7c. LJUDKÄNSL. Kvarstående rädsla
1. Ingen tempoförändring eller undanmanöver.
2. Liten båge, eller liten tempoväxling, eller tittar bort vid någon av passagerna.
3. Båge eller tempoväxling vid första passagen. Minskat utslag vid andra passagen.
4. Båge eller tempoväxling vid minst två passager utan minskad intensitet mellan tillfällena.
5. Visar stort mått av rädsla eller ökad rädsla efter samtliga passager.

7d. LJUDKÄNSL. Kvarstående intresse
1. Inget intresse för ljudkällan.
2. Stannar upp. Luktar/tittar på ljudkällan vid ett tillfälle.
3. Stannar upp. Luktar/tittar på ljudkällan vid minst två tillfällen.
4. Biter i/lek mot skramlet. Intresset minskar efter hand.
5. Biter i/leker med skramlet vid två eller fler passager.

8a. SPÖKEN Hot/agg.
1. Visar inga hotbeteenden.
2. Visar enstaka hotbeteenden.
3. Visar flera hotbeteenden under längre tid.
Spökena fick sig verkligen en ihållande och rejäl utskällning!
4. Visar flera hotbeteenden och någon attack.
5. Visar hotbeteenden och flera attacker.

8b. SPÖKEN Kontroll
1. Enstaka kontroll därefter inget intresse/skärmar av sig.
2. Tittar till mot spökena då och då.
3. Kontrollerar/ handlar mot spökena. Långa avbrott.
4. Kontrollerar/ handlar mot båda spökena. Kortare avbrott.
5. Kontrollerar/ handlar mot båda spökena under hela momentet.

8c. SPÖKEN Rädsla
1. Uppehåller sig i huvudsak framför eller bredvid föraren.
2. Uppehåller sig i huvudsak framför eller bredvid föraren. Någon avståndsreglering.
3. Uppehåller sig i huvudsak framför eller bredvid föraren. Pendlar mellan flyktstart och kontroll.
4. Uppehåller sig i huvudsak bakom föraren. Pendlar mellan flyktstart och kontroll.
5. Flyr längre än kopplets längd. Kan ta stöd av publiken eller lämna platsen.

8d. SPÖKEN Nyfikenhet
1. Går fram när föraren tagit av figs förklädnad.
2. Går fram när föraren talar med fig/lockar på hunden.
3. Går fram till spöket när föraren står bredvid.
4. Går fram till spöket när föraren gått halva avståndet.
5. Går fram till spöket utan hjälp.

8e. SPÖKEN Kontakt
1. Avvisar eller undviker kontaktförsök.
Han hälsade glatt på båda spökena, men efter att tiden gått ut.
2. Accepterar kontakt – helt oengagerad, men drar sig inte undan.
3. Besvarar kontakt när figurant bjuder.
4. Tar kontakt själv. Balanserad.
5. Intensivt kontaktbeteende mot figurant. Kan hoppa och gnälla.

9a. LEK 2 Leklust
1. Leker ej.
2. Leker ej men visar intresse.
3. Leker – startar långsamt men blir aktiv.
4. Leker aktivt, startar snabbt.
5. Leker mycket aktivt, startar mycket snabbt.

9b. LEK 2 Gripande
1. Griper ej.
2. Griper ej direkt, nosar först på föremålet.
3. Griper försiktigt eller nyper i föremålet.
4. Griper direkt med hela munnen.
5. Griper direkt, hugger föremålet.

10. SKOTT
1. Visar ingen berördhet. Snabb kontroll och sedan helt oberörd.
2. Kontroller som försvinner efter första skotten. Bryter men upptar startad aktivitet.
3. Avtagande reaktioner på skotten/riktar intresse mot skytten/återgår till aktivitet/passivitet.
4. Avbryter aktivitet/låser mot skytten. Kan ej återgå till lek/passivitet.
5. Kvarstående oro efter flera skott. Avbryter efter tydliga flykttendenser/ avstår skott.