Kategoriarkiv: hundträning

Helgkurs med Åsa Jakobsson

Postat av
1

Under helgen arrangerade jag en kurs i samarbete med Åsa Jakobsson som flög upp till Värmland från Skåne. Åsa höll i teori och praktik under två dagar med deltagare från olika håll, och med olika erfarenheter. Själv gick jag med som åhörare, vilket är ett fantastiskt bra sätt att ha tid att verkligen ta in allt instruktören säger, och samtidigt få se många olika hundar och förare få tackla lite olika saker. Den gemensamma nämnaren var att alla, både åhörare och deltagare med hund, ville försöka hitta nya sätt att jobba med hundars lugn och fokus.

Som klickertränare är det väldigt enkelt att få fart på sin hund. Vi jobbar med belöningar, och ofta går det hett till när vi har roligt tillsammans. Och kanske glöms biten av lugn och avslappning bort ibland? Kanske är den inte lika rolig att träna?

Hur som helst så behövs den. Och efter denna helg är vi nog många som fått en hel del nya idéer och tankar kring hur vi kan lägga upp träningen för att hitta en balans mellan aktivitet och avslappning.

Om du får chansen att gå kurs för Åsa, bara gör’t. Det är värt varje minut.

                                    

Fler som bloggat om kursen:
Vattenhunden: Kurs med Åsa Jakobsson

Att tänka bort belöningar – en viktig grundkundskap

Postat av
2

När vi lagt rutan på hyllan ett tag har vi fortsatt med andra delar som är viktiga för tävlingslydnaden. Jag har tänkt mig att jag vill ha en ganska aktiv platsliggning för Zaphod, där hans uppgift blir att trycka hakan mot marken.

Jag ber mina hundar gå och lägga sig i vardagen, flera gånger per dag, och jag vill absolut inte att platsliggningen ska kännas som ett sådant ”gå och lägg dig”. Jag vill hellre att hunden vet vilken uppgift den har och att den koncentrerar sig på denna uppgift genom hela platsliggningen. Att trycka hakan mot marken är ett tydligt alternativ. Tycker jag.

Om hunden har förståelse för exakt vad vi vill att den ska göra, blir det också enklare att träna störningar. Det blir som en lek – håll din position, vad som än händer, annars går du miste om belöningen!

Att träna störningar i olika stadgepositioner är roligt! Det går att hitta på hur mycket bus som helst för att utmana och försöka lura hunden att bryta sin position. En hund som är riktigt duktig på det här kan man nästan höra tankarna på: Nähä du, mig lurar du inte!

Zaphod är inte jätteduktig på det här. Och något annat som han inte heller är särskilt duktig på, är att orka släppa belöningen med tanken – eller åtminstone se ut som om han släpper den, medan han koncentrerar sig på uppgiften. Detta blev väldigt uppenbart för mig när vi påbörjade platsliggningsträningen, och därmed har vi en ny sak liggande högt på priolistan.  Helt enkelt träning på att kunna släppa belöningen ur skallen. Mitt krieterie är – ser du ut som du inte tänker på belöningen, så får du den. Det här är då givetvis också en form av störningsträning och en jätteviktig grundkunskap för hunden – tänker lite såhär – om inte hunden kan släppa leksaken med tanken, hur ska den då kunna släppa ännu svårare störningar på tävling?

Här kommer en liten film från den tidiga träningen av plats, kombinerat med träning av att låta bli att tänka för mycket på belöning:

Dags att snöa in på något nytt

Postat av
4

Jag hade tänkt försöka starta på lydnadstävling med Zaphod någon gång, och rutan kommer ju inte förrän i klass 2, så det är dags att börja fokusera på de moment som ligger närmast.

Idag körde vi ändå lite ruta för att jag ville testa några sista saker innan vi börjar grotta in oss mer intensivt i andra moment. Jag är väldigt nöjd med hur han utvecklats under perioden av kampanjträning på rutan, och såhär såg det ut idag:

Att han tycker rutan är kul fick jag också tydligt bevis på idag, då han när vi gick till bilen, smet ifrån mig när jag öppnade gallerdörren, stack raka vägen ut tillbaka på planen, ställde sig i rutan och tittade på mig med en blick som sa att ”Det är faktiskt det här vi gör nu matte. Inte sitta i bilen och ha tråkig paus!” :)

Som jag skriver i slutet av filmen så vill jag få honom än mer säker på sin egen placering i rutan, och stadga efter ställandet, men detaljträning på detta får vänta.

Nu är det hög tid att börja ta tag i fotgåendet, platsliggning och störningsträning. Vi har hittills inte varit särskilt tävlingsmässiga i vår träning så till vida att vi oftast tränar ensamma eller med träningsgänget. Vi har egentligen aldrig någon kommendering och vi har heller inte kedjat några moment. (Jag hör ju själv hur lång väg vi faktiskt har kvar!).

När det gäller fotgåendet så har vi börjat med mer fokus på position (vi tränar förstås inte bara ruta hela dagarna, utan hinner annat också).

Precis som med Pejla har jag haft Zaphod aningen för långt fram, men nöter nu på en hel del för att få honom att förstå exakt vart han ska vara. Det går framåt och vi fortsätter nöta på.

När det gäller platsliggningen så har jag (nästan) bestämt mig för att jag vill ha hakan i backen som fokusbeteende. Jag tycker att det är både snyggt, och tror att det kan hjälpa honom att hålla fokus på uppgiften på ett bra sätt. Sonen har hjälpt mig att agera störning idag – han har hoppat över Zaphod, petat på honom, busat med hans svans, kastat godis på och runt honom, sprungit runt, gjort konstiga ljud och rörelser. Ibland blir det för svårt, men jag ser väldigt snabbt framsteg och tror att just störningsträningen kommer att gå ganska enkelt med honom. Iallafall den typen av störningar.

Vi hade även Pejla med som fick ligga väldigt nära och äta godis medan Zaphod skulle hålla sin position.

Jag tycker verkligen att sådan här störningsträning är rolig! Man riktigt ser på hunden som tränas att ”Nä du! Mig lurar du inte!”. Men så när han ändå luras ibland ser man nästan ett ”jävla skit, nu fick ni mig iallafall” i ögonen :)

Igår fick vi också till bra platsliggningsträning ihop med Louise och Anna med sina Sveor, så det känns som om vi är på g i momentet.

Visst är det härligt när lydnadsinspirationen kommer tillbaka efter uppehåll?

Rutan

Postat av
3

Under vintern har vi kommit iväg och tränat lydnad med ett härligt gäng ganska regelbundet, och jag har blivit riktigt sugen på lydnaden igen. Projektet på senare tid har varit rutan.

Jag har inspirerats av framför allt Maria Brandel (fd Hagström) i hur jag försöker lära Zaphod momentet. Med Pejla använde jag en target i rutan, men med Zaphod har det hela mer utgått från shejping, utan hjälpmedel.

Inlärningen består av flera delar, varav en del är att lära in förkunskapen att hunden ska kunna springa rakt ut från mig och hålla kursen rakt fram tills belöningssignal och belöning kommer. Det här var ganska klurigt att få till, men jag började med det redan när Zaphod var riktigt liten, så när jag väl skulle plocka fram övningen igen, gick det ändå ganska snabbt för honom att komma ihåg den.

I början handlade det förstås om små, små steg. Jag klickade och belönade med kastad belöning över hans huvud, och inledningsvis behövdes bara något steg, eller en antydan till rörelse framåt. Successivt har detta sedan byggts på så att sträckan han ska springa blivit längre och längre.

Här syns det dock tydligt att Zaphod springer först snabbt, sedan saktar han av och liksom studsar fram. Helt klart i väntan på att få sin belöningssignal/belöning. Jag har därför jobbat en del extra efter det här med att förstärka springande så som jag vill att det ska se ut, jag har också varvat med vart belöningen kommer, ibland som tidigare över hans huvud, men ibland också från mig. Några få gånger har jag också gömt en grej i själva rutan, utan att han vet det, och överraskat honom genom ett varsågod att leta efter grejen.

Jag har också resonerat som så, att när han blir mer medveten om själva konerna, och börjar få förståelse för att det just inom dessa som det roliga händer, så kommer han att bli mer målmedveten. Ska också testa (imorgon faktiskt) att ta en träningskompis till hjälp, som ska få belöna från lite andra håll än vad han är van.

I kombination med detta tränar vi rutan på väldigt nära håll, och förstärker att han går in i rutan, och fortsätter att röra sig där inne. Detta för att han ska bli medveten om ramarna så att säga, och för att lära honom att när han kommer fram till rutan, ska han in i den, och väl inne i den vara uppmärksam på signaler från mig, men inte röra sig ur den eller stanna på eget bevåg. Svåra grejer detta, men det går framåt!

Här är en film på hur det såg ut när jag plockade in konerna första gången efter att ha tränat enbart rakt-ut-i-ingenting:

Och som ni ser är han ganska fortfarande ganska studsig här.

Men på senare tid börjar målmedvetenheten bli lite tydligare. Vissa repetitioner på följande film har fortfarande lite studs och osäkerhet i sig, men vissa andra börjar se riktigt fina ut. Vi har en bit kvar, men jag känner att vi gör framsteg hela tiden och tänker därmed fortsätta träna på samma spår.

Kursstart om belöningsutveckling

Postat av
6

Idag startade jag upp en ny grupp grundkurs i belöningsträning. Det är alltid så spännande första gången! Nu har jag träffat de flesta av kursarna förut, men något ansikte var nytt, och då är det extra spännande :)

Vi har som sig bör pratat mycket om belöningar, men också praktiskt testat att belöna hundarna på olika sätt, och studerat hur hundarna reagerar på olika sätt beroende på vad de blir belönade med, och kanske framför allt, beroende på hur de blir belönade.

Det här är något som jag själv lärt mig successivt. I början, när jag var ny på klicker- och belöningsträning, och bara hade Pejla, så var jag ganska dålig på att variera hur jag belönade. Väldigt dålig faktiskt. Min belöning bestod i princip alltid av en godbit serverad rakt i munnen på henne. Och grejen var att det funkade väldigt bra, på henne. Hon skulle kunna gå genom eld för en makaron, så klick + tråkigt serverad godbit kunde få henne hur het som helst.

Under min första sommar med Pejla gick jag ett lydnadsläger hos Klickerklok, där man under första kursdagen, faktiskt första träningspasset, ville se hur jag lekte med min hund. Hm, ja… leker, det gör vi väl… fast inte så jättemycket faktiskt. Jag vet inte… vad vill ni att jag ska göra?!

Jag minns hur fånig jag kände mig att stå inför en grupp på 12 elevekipage som alla hade många års erfarenhet av hundträning, två instruktörer jag såg upp till, med ett gosedjur i högsta hugg, och en Pejla som var helt fokuserad på korvbitarna jag hade i fickan.

Jag minns att jag tänkte att jag aldrig kommer få henne att vilja leka med mig, det kommer inte att gå! Men vi provade. Jag sprang ifrån henne med gosedjuret flängandes i handen, och hon satte efter och grep tag i det. Så visst lekte vi, det var bara att det hela kändes väldigt ovant och väldigt märkligt för mig.

Idag gjorde jag exakt samma, precis lika jobbiga övning med mina kursdeltagare. Inte för att hämnas, det lovar jag :) Utan för att jag numer förstår vitsen med det hela. Det jag och deltagarna hjälptes åt att titta efter hos varje hund och förare, var hur hunden tog emot leken, om den reagerade med engagemang, om den verkade föredra kamplek, jaga efter en kastad leksak, eller något annat. Och vi gjorde samma sak med godbitar. Blev det någon skillnad på hundens engagemang och aktivitetsnivå när vi bytte från godbit serverad direkt i munnen till godbit som hunden fick jaga efter i förarens hand? Eller godbit som den fick hoppa upp och fånga i luften? Eller leta efter på marken?

Jag upplevde att det hos de flesta deltagarna gick upp ett litet ljus under de här övningarna, när de faktiskt såg att alla hundarna bjöd på betydligt mer fokuserad kontakt och engagemang när de fick jaga godbiten istället för att få den serverad direkt i munnen. Och det här var precis min poäng – titta på hunden, se hur den reagerar på olika belöningssätt, och lär dig av det.

En stor anledning till att leka med sin hund är också att ni lär känna varandra. Pejla lärde mig att leka snällt, att inte kräva något av henne alls. Jag lärde mig att stärka henne, låta henne vinna, jaga och bära. Och att springa och hämta! Det gillade hon. Det tog tid för mig att förstå hur hon ville ha det, men det gjorde inget. För under den där tiden lärde jag verkligen känna henne. Under leken hände saker som gjorde att jag förstod henne bättre.

När Zaphod kom in i bilden var det mer naturligt för mig att leka med hundar, och jag blev inte orolig när han morrade under kamplek – något som jag hade funderat väldigt mycket över när Pejla var liten och jag var oerfaren – fick hon göra så?

Zaphod är också mer leksugen av naturen, och här har det handlat mer om att hitta sätt som gör att han vill leka med mig, och inte på egen hand. Men också med honom är det så att jag lärt känna honom bättre under vår lek. Och jag har upptäckt helt nya sätt att leka – han har visat mig att såhär, såhär är det jättekul att leka! Och tack vare det har jag kunnat hitta superbelöningar att använda under träningen.

Läxa till nästa vecka för deltagarna, och för alla andra också för den delen ;) är att leka med sin hund. Både som belöning, men också att leka för lekandets skull. Med Pejla fick jag själv kämpa rätt hårt för att få igång någon typ av lek. Jag är helt och hållet säker på att det största problemet då låg hos mig själv – jag visste helt enkelt inte hur man lekte. Och så kan det ju vara, och måste väl också få vara. Att leka är inte självklart för en vuxen människa alla gånger. Och att leka med en hund är kanske ännu mindre självklart när man är nybörjare. Men om man testar hemma, själv med hunden på sin egen kammare, så kan man bli bättre, och man kan utveckla en helt egen känsla för att leka med sin hund. Och när du lyckas med det, så lovar jag att du också kommer att hitta en speciell kontakt och ett riktigt fint och roligt samarbete på köpet. Och det är ju precis just det, som faktiskt all hundträning bygger på.

Höstträning

Postat av
2

Idag har jag och dottern krattat löv. Hundarna var med, men Zaphod som kan snöa in på grejer ibland, hade lite svårt att koppla av när krattorna for efter backen. Dottern tyckte att det var på sin plats att träna honom i att kunna ligga still trots krattorna, och genom att ge honom det han helst ville ha för tillfället, gick det snabbt att få honom både stilla och tyst:

Efter några repetitioner slappnade han av helt, och tappade snart intresset för krattorna när dottern inte ville träna längre. Jag tror hela proceduren från att han var het och jobbig, tills att han släppte ”fixeringen”, tog max fem minuter. Det kallar jag effektiv träning.

Den svarta damen i gänget däremot, skulle förstås aldrig komma på tanken att fara runt med krattor:

Exakt vad är det du vill lära hunden?

Postat av
2

Onsdagar betyder som vanligt kurs på klubben. Både på förmiddagen och kvällen för den delen – på morgonen håller jag en kurs, på kvällen går jag en. Men till saken.

Till min egen onsdagsgrupp kommer här en ny blogg med en del av det vi gjort under förmiddagen.

Vi pratar en hel del om träningsupplägg på kursen just nu. Deltagarna har fått börja planera sina träningspass så smått, och idag pratade vi om en inlärningsväg. Hur kan vi göra från att hunden står på ruta noll, fram tills den kan det nya beteendet på kommando?

Förra veckan pratade vi om att det är viktigt att skaffa sig en målbild, så att man vet vad det är man försöker uppnå för färdigt resultat – när beteendet är klart. Men det är lika viktigt att försöka skaffa sig små målbilder för varje enskilt träningspass. Exakt vad är det jag ska titta efter och belöna? Bestäm det innan du startar träningen.

Vi kan ta ”sitt” som exempel. Ska du träna sitt, rikta in dig på att titta efter just detta. Och se till att belöna när hunden gör just detta.

Alla hundar kan sitta, så det är ju egentligen ingenting vi behöver lära dem. De kan det redan från det att de är pyttesmå. Så när vi säger att vi ska lära hunden ”sitt”, så menar vi förstås att vi ska lära den att sätta sig på vårt kommando (och möjligen också att sitta kvar, men en sak i taget).

Vi vill alltså i slutändan att hunden ska koppla samman ordet ”sitt”, med att sätta sig – det handlar alltså om något den ska göra – ett beteende den ska utföra (så ett tydligare och mer logiskt kommando för föraren, vore kanske att säga ”sätt dig”, för det är ju precis det vi vill att hunden gör. För hunden är det dock oväsentligt vad vi kallar det för.).

För att få hunden att koppla ordet ”sitt” till att sätta sig, behöver vi först få hunden att sätta sig innan den kan det på kommando. Alltså, vi behöver få fram beteendet ”att sätta sig”, så att vi kan förstärka det och lära hunden att just det beteendet är någonting bra. När hunden förstått det, att det är bra att sätta sig, och bjuder på det glatt, är det dags att peta in sitt kommando. Ungefär såhär:

1. Hunden sätter sig frivilligt, och vi belönar upprepade gånger tills hunden utför beteendet om och om igen med glad attityd. När hunden gör detta, går vi vidare.

2a. Vi säger vårt kommando samtidigt som hunden sätter sig frivilligt (detta steg kan man hoppa över om man vill eftersom det ofta går bra att hoppa direkt till):

2b. Vi säger vårt kommando precis innan hunden sätter sig frivilligt, så att signalen kommer före beteendet. Vi fortsätter förstås att belöna när hundens rumpa slår i golvet!

3. Vi börjar utmana hunden och väntar med att säga kommandot lite längre tid. Om hunden under denna väntan sätter sig frivilligt (vilket de förmodligen gör i början) belönar vi inte. Nu ska vi enbart belöna hunden när den sätter sig efter vår signal. (I det här läget kan det med en del hundar vara värt att belöna att de är passiva och väntar på kommandot. Andra hundar är mer väntande naturligt, och behöver inte belönas för passiviteten. Man kan också se till att öka tiden innan kommandot kommer successivt, så att hunden lär sig att vänta längre och längre tid innan kommandot kommer).

Det finns mer att diskutera och säga om detta med att sätta signal på ett beteende, men det får räcka för nu!

Men en viktig sak vill jag ändå tillägga. Under träningen, både under den frivilliga delen, och delen där du tränar kommando, är det bra om du börjar lägga in störningar och försvårar träningen så fort hunden blivit duktig på en del. Kan den sitt på kommando i köket när du står rakt framför den, testa att röra dig runtomkring, variera hur du står, lägg godbitar eller leksaker på golvet, be någon komma in och störa er, byt miljö osv osv. Hundar är väldigt duktiga på att lära sig en specifik situation, och vill vi att hunden ska bli riktigt säker på ”sitt” i alla lägen, behöver den förstås tränas i det.

Men hur får vi fram beteendet innan hunden kan det på kommando?

Användande av hjälper
Ja, här finns det många olika varianter att välja mellan. När jag håller kurs är det vanligt att deltagarna lockar sina hundar med godis för att få dem ner i sitt eller ligg, och att locka hunden är ett sätt att få fram ett beteende. Viktigt om du vill använda en hjälp är att du har en plan för hur du väldigt snart kan jobba bort hjälpen. Det är oerhört lätt att bli beroende av den – t.ex. att hunden bara förstår ”ligg” när du drar handen ner mot marken. Det gör förstås ingenting om du tycker att det är ok att ha det så, men vill du att hunden ska kunna lägga sig på enbart ditt muntliga kommando – se till att hjälpen försvinner snabbt.

Mina deltagare har börjat lära sina hundar tasstarget på musmatta. Och en target är en hjälp som vi kan ha stor nytta av i olika sammanhang. Samma sak gäller alltså här – om du vill använda en target vid inlärningen, men inte vill ha targeten kvar i det slutliga resultatet – se till att ha en plan för hur du jobbar bort den.

Att visa hunden fysiskt vad den ska göra
En del lär sin hund att sätta sig genom att klämma den på rumpan. Problemet är att hunden för det mesta trycker emot när man trycker på den. Risken finns också att det blir obehagligt för hunden om man behöver trycka hårdare och liksom ta i. Så för mig känns inte det här som någon effektiv inlärningsmetod.

Shejping och att fånga beteenden
Detta är det sätt som jag själv väljer fler än 9 gånger av 10. Jag fick frågan idag när jag visade targetinlärning varför jag inte hjälpte hunden genom att visa vad den skulle göra och mitt svar blev ungefär såhär:

Jag vill att hunden ska bli medveten om vad den gör. Jag vill inte lära den att följa en godbit, utan att den själv ska få lista ut vad det är den ska göra. Det kan ta lite tid att shejpa såhär, men det kan ta minst lika lång tid att jobba bort en godishjälp. Och när hunden blir shejpingvan, så går det snabbare och snabbare för den att testa olika saker för att hitta rätt.

En hund som fått lista ut själv vad det är den ska göra, blir också väldigt medveten om exakt vad den gör. Och när hunden förstår, när den kan beteendet, kan vi lägga signal på ett beteende som är helt rätt. Om vi säger ”sitt” som i beskrivningen längre upp, blir det rätt varje gång. Vi säger ”sitt” och det betyder ”att sätta sig”.

Om vi t.ex. har en godbit med och lockar ner hunden i sitt, medan vi säger ”sitt” – vad exakt lär vi hunden att ”sitt” betyder då? Att följa en godbit?

Observera, jag säger inte att det är fel att locka hunden med en godbit. Det enda jag säger är att jag personligen föredrar att få fram frivilliga beteenden i de allra, allra flesta fall, eftersom jag tycker att hundarna får en så väldigt bra förståelse för exakt vad det är de gör. Och när de förstår exakt vad det är de gör, kan jag ”döpa” detta beteende, och kommandot blir solklart för hunden – det blir liksom ingen tvekan om vad det betyder.

Det här är repetition för många av mina bloggläsare, men vad gör man inte för sina kursdeltagare! Lycka till med träningen i veckan, och träna flitigt på era läxor ;)

Vadå planera?

Postat av
2

Jag brukar alltid skriva ihop en sammanfattning till mina kursdeltagare efter varje kurstillfälle och mejla den tillsammans med veckans läxor. Men idag slog det mig att jag ju lika gärna kan skriva ihop en sammanfattning i form av ett blogginlägg, så att fler kan ta del av den.

Under dagens kurstillfälle pratade vi en hel del om vikten av att planera sin träning för att den ska bli bra. Det låter kanske självklart sådär när man säger det, ”det är viktigt att planera sin träning”, jo, men vad innebär det då, egentligen?

För någon som är ny på det här med att träna hund, blir det kanske ännu viktigare att planera – och det jag menar är att du ska göra det väldigt tydligt för dig själv exakt vad det är du ska göra under träningen. För om vi inte själva har riktigt klart för oss exakt vad, och kanske framför allt hur vi ska göra, så blir det också otydligt för hunden.

Otydligt för föraren, och otydligt för hunden – det borde ganska snabbt leda till ineffektiv och rörig träning. Eller hur?

När jag själv var ny på hundträning minns jag att jag kunde bli frustrerad när en instruktör sa till mig att jag skulle planera min träning. Ja ja, jag VET det, men hur tusan gör man då? Jag tror att mycket kommer med erfarenhet, att man lär sig själv ett slags system, och att mycket liksom faller på plats allteftersom man tränar ihop med hunden. Men när man då är ny på det, så finns det några saker som jag tycker är viktiga att bli medveten om, ta ställning till och bestämma sig för.

Skaffa dig en målbild
Oavsett om du ska lära hunden något för vardag eller tävling, något jätteenkelt beteende, eller en lite mer komplicerad kedja av beteenden, så behöver du skaffa dig en målbild av hur det färdiga resultatet ska se ut. Om du vet hur slutresultatet ser ut, så blir det mycket enklare att träna. Jag skulle faktiskt vilja påstå att den här biten av planeringen är helt avgörande för hur bra träningen går. Med ett otydligt mål blir träningen tafatt – med ett tydligt mål har träningen stora möjligheter att bli väldigt bra. Skaffa dig alltså en supertydlig målbild, ju mer detaljerad, desto bättre.

Dela upp målet i delar
Som exempel på kursen idag använde vi inkallning. Vi skulle träna inkallningar under andra halvan av kursen, och jag frågade deltagarna – vad är en inkallning för dig – exakt hur ser den ut? Det finns såklart ingen regel för hur en inkallning ser ut, utan det måste var och en själv bestämma – hur vill jag att en inkallning av min hund ska se ut?

Just idag kom vi överens om att en inkallning ser ut såhär:

- Hunden befinner sig på ett längre avstånd från föraren.
- Föraren ropar på hunden och hunden reagerar direkt.
- Hunden springer i full fart till föraren.
- Hunden sätter sig vid förarens vänstra sida.

Det här får stå som exempel både för hur man kan beskriva en tydlig målbild, och hur man delar upp den i olika delar. Den kan bli ännu tydligare (exakt hur befinner sig hunden på avstånd, exakt hur reagerar den direkt, exakt hur sätter den sig vid sidan, osv) men idag räckte det såhär.

Träna på delarna var för sig
Om hunden kan alla delarna bra, blir det till att planera hur vi ska sätta ihop kedjan. Men om hunden inte kan delarna, så tränar vi varje del var för sig tills hunden kan dem, innan vi kedjar ihop det.

I vårt inkallningsexempel är det t.ex. fullt möjligt att träna hunden i att komma in och sätta sig vid vänstra sidan för sig – att hunden springer i full fart mot föraren för sig – att hunden reagerar snabbt på ett kommando för sig – och att hunden kan stanna på ett längre avstånd från föraren för sig.

Idag valde vi att dels enbart träna på den delen där hunden springer i full fart till sin förare. Alltså behövde vi inte be hundarna sitta eller ligga kvar medan föraren lämnade för att komma ut på avstånd, utan använde istället en medhjälpare som helt enkelt höll hunden i halsbandet medan föraren gick iväg. Nu var det att springa i full fart mot föraren som skulle tränas, och inget annat.

Sätt ihop delarna
När hunden kan alla delar bra, kedjar vi ihop dem. Vi har under kursen börjat lära hundarna att sitta, ligga och stå kvar, och de hundar som nu fått en bra förståelse för detta, kunde sätta ihop delen att sitta kvar med delen att springa i full fart mot föraren. Ingen har dock tränat ingångar till sitt vid vänster sida såpass mycket att hunden kan det riktigt, riktigt bra, så detta väntar vi med att lägga till i kedjan tills beteendet tränats mer.

Då har vi alltså kommit såhär långt:
- Skaffa dig en målbild av det färdiga resultatet
- Dela upp målet i delar
- Träna på delarna var för sig
- Sätt ihop delarna

Grundkunskaper
Men det finns också andra bitar du behöver ta med i din planering om träningen ska bli så bra som möjligt. Några saker som jag brukar bestämma mig för innan jag sätter igång träningen är:

- Hur ska jag börja träningen?
- Vad ska jag titta efter/vad ska jag belöna?
- Ska jag använda några hjälper? Om ja, hur ska jag fasa bort hjälpen?
- Ska jag använda någon belöningssignal (klicker t.ex.) eller belöna direkt?
- Hur ska jag belöna och med vad?
- Hur långt ska träningspasset vara?
- Hur avslutar vi?

Utifrån de här frågorna kan man också fundera på om min hund har nog bra grundkunskaper för att vi ska kunna träna enligt min plan?

Exempel: Under inkallningsträningen vill jag premiera hög fart hos hunden, och jag vet att min hund älskar att få springa efter en kastad boll. Jag tänker mig därför att jag skulle vilja använda en kastad boll som belöning när hunden springer fort. Men, min hund tar alltid bollen och drar iväg med den på egen hand. Det här gör att inkallningsträningen blir väldigt ineffektiv eftersom det tar så lång tid att få in hunden och bollen tillbaka. Det riskerar också att leda till en onödig konflikt som jag inte vill koppla ihop med inkallningen… vad göra?

Jag kan givetvis välja att belöna med något annat, men om det är så att jag verkligen tror att den där kastade bollen skulle vara den ultimata belöningen för inkallningsträningen – ja, då får jag helt enkelt börja med att lära hunden att komma tillbaks med grejer till mig.

Fundera också över om det finns andra grundkunskaper din hund behöver kunna innan du sätter igång träningen av det egentliga momentet. Kanske vore det praktiskt om hunden har förståelse för omvänt lockande eller en avståndsbelöning? Kanske behöver den tränas i att gilla, eller iallafall stå ut med, att en medhjälpare håller den i halsbandet? Kanske behöver den störnings-/miljöträning för att klara av att koncentrera sig där ni tränar? Kanske behöver den lära sig regler kring olika belöningar för att träningen ska flyta på bra?

Lägg upp träningen så att hunden har stor chans att göra rätt
En stor del i att lära en hund någonting är att se till att hunden gör rätt, och att den får belöning för det. Repetition! Att lägga upp träningen på det här sättet blir också en del av planeringen.

Kräv t.ex. inte att hunden ska bjuda helt korrekt beteende på en gång om chansen är liten att den gör det. Dela då upp det ännu lite mer och ge hunden en rimlig chans att göra rätt.

Om du är i en störig miljö, på kurs med andra hundar t.ex. – lägg upp det så att hunden kan koncentrera sig på dig och er träning. Gå undan en bit om det behövs. Träna först kontakt tills du känner att du har hunden med dig. Men börja överlag gärna enkelt, hemma i köket i ostörd miljö innan du plockar ut det på gräsmattan, till klubben, på stan osv.

Att lägga upp träningen så att hunden har stor chans att göra rätt kan också innebära att du begränsar hundens möjligheter att göra fel. Med hunden som behöver lära sig att komma tillbaks med kastade bollar kanske vi börjar inomhus på en begränsad yta så att hunden inte kan dra iväg, eller varför inte med ett koppel på?

Vi vill helt enkelt att hunden ska ges möjlighet att göra rätt, göra rätt, göra rätt, om och om igen, och få belöningar för att göra rätt många, många gånger. Det är ju på det här sättet hunden lär sig vad som är rätt, eller hur?

Ibland blir det fel
Hur välplanerade vi än är när vi tränar, så blir det fel ibland. Det gör absolut ingenting! När det blir fel, fundera över vad som behöver ändras i träningen för att det ska bli rätt, och försök att inte skylla på hunden. Det är ditt eget ansvar att lägga upp träningen så att hunden lyckas göra rätt och faktiskt lär sig det du vill att den ska lära sig. Kanske hade du för höga krav och förväntade dig för mycket av hunden? Kanske var miljön för störig? Kanske behövde hunden bli bättre på någon grundkunskap innan du kedjade ihop den med något annat? Kanske har du gått för fort fram? Kanske har du en för tråkig belöning? Utvärdera, ändra planeringen om det behövs, och ut och träna igen. Och är du ovan att planera, gör så gott du kan. Du blir bättre på det ju mer erfarenhet du får av att träna tillsammans med din hund.


Jag och Pejla på kurs hos Maria Brandel (fd Hagström) 2008. Med halvkass planering är det lätt hänt att matte står som ett frågetecken när träningen går fel.

Snö = koncentrationsförmåga

Postat av
Svara

Den här dagen började precis så som jag skulle vilja att alla dagar började. Vi var sju tjejer med hundar som träffades hemma hos mig. Jag fick häromdagen en gratis träningsplan av kommunen – de har plogat upp ett stort fält där man tänkt lämpa av stora högar snö efter vägröjning, men än så länge finns där inga högar, utan bara en helt perfekt vinterträningsplan.

Jag och Zaphod har tränat mycket följsamhet och fritt följ det senaste. Vi har också tränat en del belöningsrutiner och belöningsstörningar som t.ex:

- Att kunna erbjuda träning/beteenden trots att han ser en belöning i min hand
- Att kunna erbjuda träning/beteenden trots att det ligger en belöning på golvet/marken
- Att kunna fokusera på träningen trots att jag plockar fram en belöning medan vi tränar
- Att direkt komma tillbaks med en leksak och trycka den i min hand

Men att kliva ut på en plan med sex andra hundar och mattar, det är något som vi inte tränat på väldigt länge, långt innan han blev könsmogen.

Just nu är Zaphod jätteduktig på precis allt det vi tränat på de senaste veckorna. Men, bara i vissa miljöer. Inomhus klarar han ganska mycket störning här hemma. Dottern kan stå och gå omkring oss och studsa studsboll – något som tidigare gjort honom alldeles tokig. Hon kan leka med katten intill oss – samma visa där förr. Pejla kan finnas med och störa på olika sätt, och ändå klarar han att koncentrera sig.

Utomhus är det svårare, men så länge miljön är någorlunda störningsfri fixar han att hålla koncentration och fokus uppe ganska långa stunder.

Idag hade jag tänkt träna fritt följ med den här nya störningen i form av människor och hundar. Målet var att kunna gå genom gruppen med honom, 10-15 meter någonting, och att han skulle kunna hålla fokus och bjuda rätt beteende hela vägen. Men att tro att han skulle klara det på första försöket, det fanns förstås inte.

Vi klarade målet, men först efter en timme. Jag la krut på att först bara förstärka att han tog kontakt med mig. Varje rörelse mot mig, varje blick eller minsta huvudvridning åt mitt håll fick klick och en godbit. Det här var jättesvårt. Zaphod är en väldigt social hund och vill gärna fram och hälsa både på människor och hundar. Och när dessa människor och hundar dessutom låter en massa, leker och tjoar, ja, då blir det väldigt svårt för en ettårig sprallhjärna att hänga med i mattes svängar.

Men ganska snart kunde han hålla fokus lite längre stunder, och började bjuda på ingångar vid min vänstra sida. Ända tills han upptäckte att en av tikarna löpte (eller åtminstone var på väg in i löp). Då blev det väldigt svårt igen. Dags att sänka kriterierna igen alltså.

Sammanlagt tränade vi under en och en halv timme. Med pauser emellanåt förstås, men ändå ganska intensivt. Någonstans mitt i blev det så svårt för honom att han inte längre ville ha mina belöningar – varken godis eller lek. Och jag kan ärligt säga att han aldrig tidigare ratat leksaker.

Men så kom jag på att han gillar ju att hoppa efter snö! Detta är inget jag provat att plocka in som belöning i träning förut, men det var värt ett försök. Och detta var helt avgörande för dagens träning!

Jag tog upp lite snö, gjorde en liten kula, och medan jag höll på med detta såg jag hur hans fokus förändrades. Och helt plötsligt kunde han faktiskt gå fritt följ över hela planen – bara för att få en liten snökula kastad i luften. Hur kul som helst, om man heter Zaphod.

Ibland tror man att man har de allra bästa belöningarna i fickan. Jag visste att det skulle bli svårt för honom att koncentrera sig idag, så jag hade fickorna fulla med grillad kyckling och falukorv, med roliga bollar och kamptrasor. Saker som han älskar och gör nästan vad som helst för i andra lägen. Kyckligen och korven var god till en början, men snart spottade han ut. Leksakerna funkade också en bra stund, men så småningom spottade han ut dem när han kände en god doft på marken efter löptiken.

Men kastad snö! Det fanns det ingen större konkurrens med alls. Märkligt, kan man tycka. Att det ibland är de enklaste saker som gör att träningen går framåt!

Träningstorka

Postat av
Svara

Såhär under vintertid är det ganska bekvämt att passa på att träna en del saker inomhus, särskilt om man är frusen av sig. Här i Värmland har vi runt -20, och både jag och hundarna är smått skeptiska till längre vistelser utomhus när det är så kallt.

Men det gör inte så mycket. Jag har två hundar av så kallad aktiv ras, men det är faktiskt inga problem alls här hemma med rastlösa hundar, trots att vi inte tar oss ut så mycket som de är vana efter sommaren och hösten. De klarar att ta det lugnt i ganska många dagar utan att det märks på dem. Däremot blir matte ganska rastlös emellanåt.

Vi tränar gärna inne när det är kallt. Dels vardagslydnad, men också annat som trix och grunder och detaljer för lydnad. Och trots julstress så hinner vi med. Det behövs inte många minuter åt gången för att få in lite träning i vardagen.

Ett tips är att alltid köra ett litet träningspass innan matdags. Just nu tränas Zaphod i att komma in i fotposition medan matskålen står på golvet bredvid oss någonstans. Det här är ganska svårt. Han är het på maten, och har lite svårt att koncentrera sig, men det går framåt. Jag vill att han självmant ska hitta sin position just nu, och den positionen är sittande vid min vänstra sida med kontakt. När han blir för het sätter han sig helt enkelt framför mig, på mina fötter, men det får han ingenting för. Då står jag bara lugnt och väntar tills han gör om och gör rätt. Det här är dels träning på att hitta fotpositionen förstås, men kanske framför allt, träning på att klara av att koncentrera sig på en uppgift, trots att middagen står där och hägrar. Svårt för en mattokig border collie.

Pejla tränar också inför matdags. Hon har kommit längre i sin träning och har bättre tålamod kring belöningar. Därför kan jag ha högre kriterier med vad hon ska prestera innan hon får varsågod till matskålen. Just nu handlar det för hennes del om att sitta eller ligga alldeles stilla i flera minuter. Det här är något som vi har byggt upp successivt. I början räckte det med att hon satt/låg still väldigt korta stunder, men idag kan hon ligga med hakan tryckt mot backen i tio minuter innan varsågod. Och hon gör det gärna, för hon vet att om hon bara ligger där, så kommer det magiska ordet om en stund.

I vår nyrenoverade, stora hall tränar jag också fotposition och fotgående med Zaphod. Två av garderobsdörrarna där har stora speglar, och eftersom dörrarna går att vinkla precis så som jag vill ha dem, kan jag använda dem på ett väldigt bra sätt när vi tränar – jag kan hålla koll på Zaphods position utan att vrida mig. På tävling kommer jag att gå rak i kroppen och har ingen möjlighet att gå och titta på honom, och jag vill därför, så mycket som det är möjligt, träna positionen på ett sådant sätt att han blir van att jag går och tittar rakt fram.

Han är duktig på det här nu, och vi behöver definitivt börja länga sträckorna som han ska gå. 10-15 meter funkar fint nu, inomhus utan större störningar (utöver katten, barnen som tjoar, Pejla som kommer och tittar på osv). Kör även korta träningspass på våra promenader, och han där klarar han inte alls lika långa sträckor. Men jag vet att bara för att en hund klarar av en sak hemma i ostörd miljö, så betyder det absolut inte att beteendet är färdiginlärt. En sak i taget, en störning åt gången, ett kriterie i sänder. Och ett miljöbyte är definitivt en stor kriteriehöjning ibland.

Andra saker som vi roar oss med inomhus är fjärrdirigering, dvs växlingar mellan ligg, sitt och stå utan att röra sig fram eller bak från platsen. Pejla är bra på det här, ända tills jag kommer på långt avstånd – då vill hon gärna ta några kliv framåt när jag säger ”stå”. Hon var väldigt duktig på det här i somras, men all träning är en färskvara. Hon har fortfarande väldigt bra förståelse för de olika beteendena i fjärren, men detaljerna ser inte ut som de en gång gjorde. Det här är såklart inte hennes fel – hon behöver bara påminnas om hur det hela ska se ut, och det ligger på mitt ansvar att träna det här på ett pedagogiskt sätt igen.

Zaphod tränar också fjärr. Han är bra på ligg. Och det är väl ungefär så långt han kommit i sin fjärrkarriär. Han är ganska duktig på sitt också, men kan lika gärna lägga sig när han hör kommandot för sitt. Och det är samma sak här – du får det du tränar på, och vi har tränat mycket ligg. Men det går framåt även med den här träningen, och signalkontroll på både sitt och stå står högt på att-göra-listan just nu för Zaphods del.

Men överlag är det betydligt mindre träning för mina båda hundar just nu, än vad både jag och de är vana vid. Jag har fått nytt jobb och har nyligen kommit hem från en solig semester. Plus allt julstökande som tar tid och energi. Men det gör inte så mycket. Både de och jag är ganska nöjda ändå. Just nu sitter vi mest och hoppas på att vi kommit med på de kurser och utbildningar vi anmält oss till under 2011. Då lägger vi i träningsväxeln igen!