Men oj så liten hon är!

Idag har jag haft glädjen att få träffa min systers valp. Det är en kinesisk nakenhund vid namn Stella. Valpar är ju små, men jag har aldrig träffat en så liten hund förut. Pytteliten är hon! Mindre än varenda katt vi har i släkten. Hon är så liten att man liksom inte riktigt fattar att hon är en hund först. Det är mer som en liten leksak. En sån där som man skruvar upp och som får turbofart över golvet tills batterierna tar slut.

Men det är ändå ganska häftigt att se att hon ju såklart är lika mycket hund som mina egna. Hon har precis samma beteenden och är precis lika jobbig som mina var som valpar. Får tokryck och far runt som en galning när hon blir trött, biter i näsan när man vill mysa, sprattlar och gnyr när hon vill ner från knät.

Nä. Inte jobbig. Precis lika charmig, menar jag såklart :)

Stella har börjat på kurs och har fått lära sig handtarget. Hon har också fått instruktioner om att bara ha koppel i halsbandet när det ska tränas koppelgående – om inte matte och husse har tid att träna, så ska kopplet sitta i selen. Det gläder mig väldigt mycket att min syster har hamnat hos en instruktör som ger så bra råd! Det enda som inte känns helt ok, är att det inte är jag som får gå valpkurs hos Elsa Blomster. Att det inte är jag som får träna med valp!

Foto: Loa Sundberg

Vadå planera?

Jag brukar alltid skriva ihop en sammanfattning till mina kursdeltagare efter varje kurstillfälle och mejla den tillsammans med veckans läxor. Men idag slog det mig att jag ju lika gärna kan skriva ihop en sammanfattning i form av ett blogginlägg, så att fler kan ta del av den.

Under dagens kurstillfälle pratade vi en hel del om vikten av att planera sin träning för att den ska bli bra. Det låter kanske självklart sådär när man säger det, ”det är viktigt att planera sin träning”, jo, men vad innebär det då, egentligen?

För någon som är ny på det här med att träna hund, blir det kanske ännu viktigare att planera – och det jag menar är att du ska göra det väldigt tydligt för dig själv exakt vad det är du ska göra under träningen. För om vi inte själva har riktigt klart för oss exakt vad, och kanske framför allt hur vi ska göra, så blir det också otydligt för hunden.

Otydligt för föraren, och otydligt för hunden – det borde ganska snabbt leda till ineffektiv och rörig träning. Eller hur?

När jag själv var ny på hundträning minns jag att jag kunde bli frustrerad när en instruktör sa till mig att jag skulle planera min träning. Ja ja, jag VET det, men hur tusan gör man då? Jag tror att mycket kommer med erfarenhet, att man lär sig själv ett slags system, och att mycket liksom faller på plats allteftersom man tränar ihop med hunden. Men när man då är ny på det, så finns det några saker som jag tycker är viktiga att bli medveten om, ta ställning till och bestämma sig för.

Skaffa dig en målbild
Oavsett om du ska lära hunden något för vardag eller tävling, något jätteenkelt beteende, eller en lite mer komplicerad kedja av beteenden, så behöver du skaffa dig en målbild av hur det färdiga resultatet ska se ut. Om du vet hur slutresultatet ser ut, så blir det mycket enklare att träna. Jag skulle faktiskt vilja påstå att den här biten av planeringen är helt avgörande för hur bra träningen går. Med ett otydligt mål blir träningen tafatt – med ett tydligt mål har träningen stora möjligheter att bli väldigt bra. Skaffa dig alltså en supertydlig målbild, ju mer detaljerad, desto bättre.

Dela upp målet i delar
Som exempel på kursen idag använde vi inkallning. Vi skulle träna inkallningar under andra halvan av kursen, och jag frågade deltagarna – vad är en inkallning för dig – exakt hur ser den ut? Det finns såklart ingen regel för hur en inkallning ser ut, utan det måste var och en själv bestämma – hur vill jag att en inkallning av min hund ska se ut?

Just idag kom vi överens om att en inkallning ser ut såhär:

- Hunden befinner sig på ett längre avstånd från föraren.
- Föraren ropar på hunden och hunden reagerar direkt.
- Hunden springer i full fart till föraren.
- Hunden sätter sig vid förarens vänstra sida.

Det här får stå som exempel både för hur man kan beskriva en tydlig målbild, och hur man delar upp den i olika delar. Den kan bli ännu tydligare (exakt hur befinner sig hunden på avstånd, exakt hur reagerar den direkt, exakt hur sätter den sig vid sidan, osv) men idag räckte det såhär.

Träna på delarna var för sig
Om hunden kan alla delarna bra, blir det till att planera hur vi ska sätta ihop kedjan. Men om hunden inte kan delarna, så tränar vi varje del var för sig tills hunden kan dem, innan vi kedjar ihop det.

I vårt inkallningsexempel är det t.ex. fullt möjligt att träna hunden i att komma in och sätta sig vid vänstra sidan för sig – att hunden springer i full fart mot föraren för sig – att hunden reagerar snabbt på ett kommando för sig – och att hunden kan stanna på ett längre avstånd från föraren för sig.

Idag valde vi att dels enbart träna på den delen där hunden springer i full fart till sin förare. Alltså behövde vi inte be hundarna sitta eller ligga kvar medan föraren lämnade för att komma ut på avstånd, utan använde istället en medhjälpare som helt enkelt höll hunden i halsbandet medan föraren gick iväg. Nu var det att springa i full fart mot föraren som skulle tränas, och inget annat.

Sätt ihop delarna
När hunden kan alla delar bra, kedjar vi ihop dem. Vi har under kursen börjat lära hundarna att sitta, ligga och stå kvar, och de hundar som nu fått en bra förståelse för detta, kunde sätta ihop delen att sitta kvar med delen att springa i full fart mot föraren. Ingen har dock tränat ingångar till sitt vid vänster sida såpass mycket att hunden kan det riktigt, riktigt bra, så detta väntar vi med att lägga till i kedjan tills beteendet tränats mer.

Då har vi alltså kommit såhär långt:
- Skaffa dig en målbild av det färdiga resultatet
- Dela upp målet i delar
- Träna på delarna var för sig
- Sätt ihop delarna

Grundkunskaper
Men det finns också andra bitar du behöver ta med i din planering om träningen ska bli så bra som möjligt. Några saker som jag brukar bestämma mig för innan jag sätter igång träningen är:

- Hur ska jag börja träningen?
- Vad ska jag titta efter/vad ska jag belöna?
- Ska jag använda några hjälper? Om ja, hur ska jag fasa bort hjälpen?
- Ska jag använda någon belöningssignal (klicker t.ex.) eller belöna direkt?
- Hur ska jag belöna och med vad?
- Hur långt ska träningspasset vara?
- Hur avslutar vi?

Utifrån de här frågorna kan man också fundera på om min hund har nog bra grundkunskaper för att vi ska kunna träna enligt min plan?

Exempel: Under inkallningsträningen vill jag premiera hög fart hos hunden, och jag vet att min hund älskar att få springa efter en kastad boll. Jag tänker mig därför att jag skulle vilja använda en kastad boll som belöning när hunden springer fort. Men, min hund tar alltid bollen och drar iväg med den på egen hand. Det här gör att inkallningsträningen blir väldigt ineffektiv eftersom det tar så lång tid att få in hunden och bollen tillbaka. Det riskerar också att leda till en onödig konflikt som jag inte vill koppla ihop med inkallningen… vad göra?

Jag kan givetvis välja att belöna med något annat, men om det är så att jag verkligen tror att den där kastade bollen skulle vara den ultimata belöningen för inkallningsträningen – ja, då får jag helt enkelt börja med att lära hunden att komma tillbaks med grejer till mig.

Fundera också över om det finns andra grundkunskaper din hund behöver kunna innan du sätter igång träningen av det egentliga momentet. Kanske vore det praktiskt om hunden har förståelse för omvänt lockande eller en avståndsbelöning? Kanske behöver den tränas i att gilla, eller iallafall stå ut med, att en medhjälpare håller den i halsbandet? Kanske behöver den störnings-/miljöträning för att klara av att koncentrera sig där ni tränar? Kanske behöver den lära sig regler kring olika belöningar för att träningen ska flyta på bra?

Lägg upp träningen så att hunden har stor chans att göra rätt
En stor del i att lära en hund någonting är att se till att hunden gör rätt, och att den får belöning för det. Repetition! Att lägga upp träningen på det här sättet blir också en del av planeringen.

Kräv t.ex. inte att hunden ska bjuda helt korrekt beteende på en gång om chansen är liten att den gör det. Dela då upp det ännu lite mer och ge hunden en rimlig chans att göra rätt.

Om du är i en störig miljö, på kurs med andra hundar t.ex. – lägg upp det så att hunden kan koncentrera sig på dig och er träning. Gå undan en bit om det behövs. Träna först kontakt tills du känner att du har hunden med dig. Men börja överlag gärna enkelt, hemma i köket i ostörd miljö innan du plockar ut det på gräsmattan, till klubben, på stan osv.

Att lägga upp träningen så att hunden har stor chans att göra rätt kan också innebära att du begränsar hundens möjligheter att göra fel. Med hunden som behöver lära sig att komma tillbaks med kastade bollar kanske vi börjar inomhus på en begränsad yta så att hunden inte kan dra iväg, eller varför inte med ett koppel på?

Vi vill helt enkelt att hunden ska ges möjlighet att göra rätt, göra rätt, göra rätt, om och om igen, och få belöningar för att göra rätt många, många gånger. Det är ju på det här sättet hunden lär sig vad som är rätt, eller hur?

Ibland blir det fel
Hur välplanerade vi än är när vi tränar, så blir det fel ibland. Det gör absolut ingenting! När det blir fel, fundera över vad som behöver ändras i träningen för att det ska bli rätt, och försök att inte skylla på hunden. Det är ditt eget ansvar att lägga upp träningen så att hunden lyckas göra rätt och faktiskt lär sig det du vill att den ska lära sig. Kanske hade du för höga krav och förväntade dig för mycket av hunden? Kanske var miljön för störig? Kanske behövde hunden bli bättre på någon grundkunskap innan du kedjade ihop den med något annat? Kanske har du gått för fort fram? Kanske har du en för tråkig belöning? Utvärdera, ändra planeringen om det behövs, och ut och träna igen. Och är du ovan att planera, gör så gott du kan. Du blir bättre på det ju mer erfarenhet du får av att träna tillsammans med din hund.


Jag och Pejla på kurs hos Maria Brandel (fd Hagström) 2008. Med halvkass planering är det lätt hänt att matte står som ett frågetecken när träningen går fel.

Bloggflytt

Nu flyttar min blogg Hundbiten hit, till en ny plats. Jag har bloggat på hundbiten.bloggagratis.se sedan 2007, ända sedan jag väntade hund för första gången. Den gamla bloggen får ligga kvar. Iallfall tills jag kommit på hur jag kan flytta över den hit. Några inlägg har jag kopierat, men om du är nyfiken på vad jag tänkte, gjorde, tränade och funderade över för ett par år sedan, är det nog enklast att surfa in till den gamla bloggen. Hoppas att mina läsare hänger med hit!

Potatishinken, grisarna och pappan

Jag håller en grundlydnadskurs på Torsby BK på onsdagförmiddagarna och har en blandad grupp av engagerade deltagare. Jag gillar verkligen att hålla kurs, och när man får deltagare som verkligen vill träna, är det extra givande.

Vi har under kursens gång pratat en hel del om belöningar. Om vad det är och hur man vet att man har en bra, fungerande belöning. Det här är långt ifrån självklart för alla, och behöver repeteras emellanåt.

En av deltagarna har verkligen förstått det här, på ett sätt som är ganska ovanligt bland så oerfarna hundägare, och jag vill bara dela med mig för att liksom sätta igång fantasin. Vad kan man egentligen använda som belöning?

Tjejen har en border collie som gillar en hel del saker. Tidigare hade hon använt mest godisbelöningar, men under de två senaste veckorna har hon jobbat med belöningsutveckling, och t.ex. tränat fotgående med ett ”varsågod” till en potatishink utanför grisstian (!). Jag vet inte riktigt vad det är med hinken som hunden gillar, men gillar den gör hon tydligen :) Hon har också använt att få springa in och hälsa på grisarna som belöning. Hunden gillar sina griskompisar också. Och hon har också utnyttjat sin pappa som hunden älskar, genom att låta hunden få jobba lite, för att få varsågod att springa och hälsa och leka med pappa.

Ibland upplever jag det som lite trögt att få igång deltagare att faktiskt våga testa och klura kring belöningar, men här sitter absolut ingenting fast. Helt underbart om du frågar mig! :)

Intresserad av kurs i avslappning/uppmärksamhet för Åsa Jakobsson i Värmland?

Jag håller på att undersöka intresset för Åsa Jakobssons kurs i avslappning/uppmärksamhet. Åsa bor i Skåne, men jag har länge velat ta upp henne till Torsby/Värmland för denna kurs.

Vi behöver ett gäng på 6 ekipage, plus ett antal observatörer. Jag hoppas att kursen kan bli av i vår, eller möjligen redan i vinter någon gång.

Om du är intresserad, skicka ett mejl till mig på lina@hundtranaren.se. Men skynda dig, för jag gissar att platserna går åt snabbt! Mer info om kursen hittar du på kurssidan.

Info om kursen
Såhär skriver Åsa om sin kurs på Canis:

Har din hund problem med att slappna av runt andra hundar? Känner du att den är uppmärksam på allt annat än dig, har svårt att varva ner, och svårt att koncentrera sig? Eller har du en ”arbetsmaskin” som lätt går upp i stress och för hög aktivitet i träningen? Då är detta kursen för dig! 

Under två intensiva dagar får du lära dig grundläggande avslappningsövningar och uppmärksamhetsövningar. Du lär dig att läsa din hund, att hitta rätt aktivitetsnivå, och hur du maximerar din träning för att din hund ska vara uppmärksam på just dig. 
Du får också en teoretisk genomgång av klassisk betingning, klickerträning/beteendevetenskap, hundspråk, och hur du lägger upp din träning för långsiktiga resultat. 

Kursen bygger enbart på klickerträning och positiva metoder! Målet är bättre förståelse, djupare kontakt, och effektivare samarbete – och att ni sedan ska kunna jobba vidare på egen hand.

Tisdagsvallning

Igår var vi i Värmskog på vallningskurs igen. Och det hände en hel del för Zaphods och min del. Vi gick, återigen, i liten fålla, i koppel som jag släppte ganska omedelbart för att komma på andra sidan fåren. Första passet gick finfint! Han går för nära ibland, men lyssnar och viker ut direkt när jag ber honom. Vilken underbar känsla efter att ha haft en tokig och döv galning där inne för bara några veckor sedan!

Andra passet blev svårare. Vi hade tränat mycket på att vända håll, och fåren, särskilt en tacka, fick nog för sig att Zaphod var en liten mes som inte vågade sig runt ordentligt. Jag fick därmed i uppgift att just låta honom gå runt helt och hållet oftare. Men se det tyckte inte surtackan var någon bra idé alls, utan hotade honom genom att hoppa fram och stampa. Jag var otroligt nervös. Jag såg framför mig hur Zaphod skulle svara upp och säga ifrån för hårt. Men det gjorde han inte. Istället blev han liten och hjälplös, och vände hos tackan varje gång för att slippa obehaget.

Det blev jobbigt, men Karin instruktör hjälpte mig. Hon puttade undan tackan med en stav när Zaphod var nära, som för att lura henne att det var han som sa ifrån. Det hjälpte lite, men han vågade fortfarande inte gå runt. Jag fick då i uppgift att vara envis och ”bränna mark” när han gick fel, och faktiskt på så sätt tvinga honom runt. Det tog en bra stund, men tillslut gick han. Och vad härligt det var att se honom! Han växte flera centimeter när han lyckades. Och det finaste av allt var ju att han lyckades flytta fåren utan att vara stygg – bara genom att gå på.

Efter detta första lyckande, fungerade det finfint. Surtackan gav vika och flyttade sig, och hans självförtroende lyste.

Det är så himla svårt med vallning! Jag kommer ofta på mig själv med att bli förvirrad. Inte bara för att det går runt, bokstavligt talat, men ofta också för att jag inte riktigt har känslan för hur det går till än. Jag behöver stanna upp och tänka, fråga. Men det är väl som med allt nytt – man behöver träna på saker för att förstå dem. Och det gäller väl både människor och hundar.

Men jag är väldigt glad att jag inte gav upp för ett par veckor sedan när alltsammans bara kändes omöjligt och hemskt. Att jag tog tag i träningen på egen hand och började testa mig fram. Och att nu börja se resultat av detta. Det ger även mig självförtroendet tillbaka.

Det rullar på

Vi har kommit in i en bra rutin vad gäller vallningen, och kommer iväg åtminstone två gånger i veckan utöver kurstillfället på tisdagar.

Idag var jag och Annica med Ymer i hagen igen, och jag tror att vi båda fick lite huvudbry efter träningen. För min del handlar det om lyxproblem jämfört med problemen jag haft tidigare.

Duktiga Annica med Ymer

Jag tränar nu i en liten, liten fålla. Går runt, och när han ser fin ut, släpper jag kopplet och backar runt flocken så att vi hamnar i balans. Därifrån vill jag sedan möta honom så att han rör sig in i balans igen, och variera vilket håll jag går åt.

På kursen i tisdags gick detta jättebra, men när jag tränar själv… inte lika bra. Han vill gärna gå rakt in mot fåren, eller till mig. Jag tror att han är lite osäker stackarn, och ett av träningsfåren är lite tufft och utmanar honom. Det är inte alltid han vågar stå kvar, utan verkar söka stöd hos mig. Hon är inte alltid sådan, tackan, men idag var hon värre än vanligt.

Jag körde därmed bara ett pass idag. Det känns bättre att ta upp problemet på kursen imorgon och få ordentlig hjälp med det, än att lära honom fel saker. Som jag gjorde idag, tillslut, när jag tänkt med hjälp av snälla Annica, var att helt enkelt hämta upp honom när han gjorde fel, och börja om från början. Rätt eller fel, ingen aning, men det var liksom det enda vi kom på.

I eftermiddag tog vi oss en vända till klubben för första gången på jag vet inte hur länge! Pejla fick leka lite, och Zaphod fick testa på att träna rutan – något vi inte gjort på evigheter. Det satt ganska långt inne, och vi fick gå tillbaka till ruta ett, så att säga. Men det var kul och han var med på noterna, och jag fick mig nog en liten boost för lydnadsträning igen!

På onsdag startar jag upp en kombinerad valp- och grundlydnadskurs på klubben, så jag fixade med lite papper inför detta också när vi var där ute. Ska bli så kul att hålla kurs igen, det var nästan ett år sedan sist!